Massajer i norra Tanzania

Massajer är en etnisk folkgrupp som troligtvis har sitt ursprung i nedre Nildalen norr om Turkana sjön men som nu bor i norra Tanzania och i Kenya. Många massajer lever i och utanför de stora nationalparkerna som Serengeti och Maasai Mara, varför de kommer i kontakt med stora turistgrupper och därför är en av Östafrikas mest kända etniska grupper. Enligt pålitliga källor uppskattas antalet massajer till närmare 1 million, hälften i Tanzania och hälften i Kenya.

För mer information om massajer, gå in på Wikipedia www.en.wikipedia.org/wiki/Maasai, engelska eller www.sv.wikipedia.org/wiki/Massajer, svenska. Senare artikeln endast påbörjad.

Den grupp av massajer som ACS samarbetar med bor i Simanjiro District i Manyara Region i norra Tanzania. Här lever man i små byar utspridda i den torra tillsynes ofruktbara bushen. Det är i stort sett ett väglöst landskap, de få bilar som kör här får bana sig en ny väg efter varje regnperiod. Livet är hårt och levs som det gjort i århundraden med boskapsskötsel som inkomstkälla; ritualer och gamla traditioner hålls vid liv. Hittills har man varit mycket obenägen att sända barnen till skolan: Vilken pojke som ska vakta familjens kor och getter behöver kunna läsa och skriva? Vilken flicka behöver skolkunskaper för att gifta sig tidigt och föda många barn till sin släkt? Simanjiro är ett av distrikten med flest illitterata vuxna (ca 85%) och med mycket få elever i skolorna.

MEN ….. något håller på att hända ute i byarna. Massajernas traditionella landområden naggas i kanten, andra stammar flyttar ut från större orter som Arusha, Moshi och Hai och börjar odla t.ex. lök som trivs i de magra jordarna. Andra tar ner träd och buskar och bränner träkol med ökenspridning som följd. Professionella jägare tar med turister ut till dessa relativt djurtäta områden utanför nationalparkerna. Det obrukbara landskapet runt Blue Mountains rymmer rikedomar, här finns vacker blå Tanzanite som exploateras av bl.a. sydafrikanska firmor. Massajernas betesmarker krymper, boskapsflockarna blir mindre och därmed inkomsterna. Dessutom har boskapen på senare år drabbats av många sjukdomar som också decimerat antalet. De unga männen dras till större orter för att bli nattvakter eller söker sig till Tanzanite exploateringen i hopp om snabba pengar. När man kommer hem till byn för man med sig HIV smitta och förekomsten av just hiv/aids ökar explosionsartat bland massajerna – de har hittills varit förskonade från sjukdomen. Cyklar och mobiltelefoner kommer till byarna, gamla traditioner börjar ifrågasättas. Dessa stolta, vackra massajer börjar få kunskap om västvärldens sätt att leva.

Om de ska klara övergången till ett någorlunda modernt samhälle och ta med sig det bästa av sina egna traditioner så behövs UTBILDNING, utbildning och åter utbildning. Förutom traditionell skolutbildning med tillgång till förskolor, grundskolor och gymnasier behövs omfattande insatser för att informera om hiv/aids. Dessutom behövs information till hövdingar och byråd om massajernas rättigheter i en föränderlig värld.

ACS bygger, tillsammans med Simanjiro kommun och den lokala massajbefolkningen, Ewong’on Secondary School, den första gymnasieskolan för massajer i distriktet. Här ska man följa Tanzanias läroplan men man kombinerar den med viktiga moment från massajernas egen kultur. Först när barn och ungdomar blir utbildade kan man få en hållbar utveckling med förhoppningsvis en blandning av gamla traditioner och nytänkande.

”It takes one day to destroy a house; to build a new house will take months and perhaps years. If we abandon our way of life to construct a new one, it will take thousands of years” (Maasai beliefs)